International Web Community for Scandinavian Studies
23732652760_078f73df41_b.jpg

Conference Programme

Back to All Events

Panel 8: "Poeten Tegnér"

Panel 8:

"Poeten Tegnér"
 

  • Anna Hultman, doktorand i litteraturvetenskap, Språk- och litteraturcentrum, Lunds universitet.
  • Kenneth Lindegren, forskare i litteraturvetenskap, Språk- och litteraturcentrum, Lunds universitet.
  • Alfred Sjödin, forskare i litteraturvetenskap, Språk- och litteraturcentrum, Lunds universitet.
  • Jimmie Svensson, forskare i litteraturvetenskap, Språk- och litteraturcentrum, Lunds universitet.

Esaias Tegnérs skrivs det inte särskilt mycket om nuförtiden. Till stor del har detta att göra med att tidigare generationer varit tvungna att förhålla sig till en poet som satts på piedestal och lärdes ut som del av den svenska identiteten och kulturarvet. Mycket av detta sammanhang har idag försvunnit: de nationella symbolerna och det slags skola som hade till uppgift att förmedla dem. Till detta hör att Tegnérs texter började te sig mindre intressanta vid ungefär samma tid som litteraturteorin slog igenom. Med få undantag har den typ av nytolkning som ägnades Stagnelius, Almqvist och Atterbom inte kommit Tegnér till del. Den långsiktiga konsekvensen av detta kan bli en svensk romantikkanon bestående av just de texter som passar bäst för den kontinentala teoribildningen.

Det lilla projektet ”Poeten Tegnér”, bestående av yngre forskare och doktorander vid Lunds universitet, syftar till ett förnyat och mer förutsättningslöst möte med Tegnérs dikter för att se vad de säger oss idag utifrån våra aktuella forskningsintressen. På så vis skulle vi kanske också få perspektiv på Tegnérs eventuella klassikerstatus och hans plats i den svenska kanon, från en position efter, eller vid sidan av, de processer som skapat hans tidigare position.  

I denna session vill vi presentera några preliminära resultat.

*

Carl Georg Brunius mellan kosmopolitism och nationallitteratur
 

  • Alfred Sjödin

Abstract: 1822 arbetade Esaias Tegnér som bäst på Frithiofs saga, det främsta monumentet för den svenska romantikens strävan att lägga det isländska kulturarvet till grund för den svenska litteraturen. Samma år publicerade latinskalden, senare arkitekten och byggnadshistorikern tillika Tegnérs efterträdare som grekiskaprofessor i Lund, Carl Georg Brunius, sitt stora poem De diis arctois libri sex (Sex böcker om de nordiska gudarna). Brunius’ dikt är anmärkningsvärd redan genom att vara en av de längsta latindikter som skrivits i Sverige. Men den har ett särskilt intresse genom den motsättning som skapas genom dess val av språk och poetisk form å ena sidan, dess ämne å andra sidan. Medan man som bäst var sysselsatt med att grunda den inhemska kulturen på det skandinaviska kulturarvet och det gemensamma språk som förde samman överhet och folk, framställde Brunius Eddornas myter på smidiga latinska hexametrar, i vad som av allt att döma inte är en kuriös studentexercis utan ett allvarligt syftande konstverk. I denna uppsats ska jag försöka precisera De diis arctois ställning i utvecklingen av litteraturen i Sverige med hjälp av moderna teorier om världslitteratur och litterära ekologier. Genom att analysera dikten såväl som hur den mottogs av dåtidens kritik, ska jag försöka att ge ett perspektiv på motsättningen mellan kosmopolitisk och nationell kultur i den svenska nygöticismen.

*

Oskyldiga hyllningar och ekivoka propåer –  Esaias Tegnérs damdiktning
 

  • Anna Hultman

Abstract: En betydande del av Tegnérs litterära produktion utgörs av tillfällesdiktning, vilken rymmer alltifrån offentliga högtidstal och gravdikter till privata lyckönskningar och uppvaktningar. Många av tillfällesdikterna är också riktade till olika damer i Tegnérs närhet, såväl familjemedlemmar som mer avlägsna bekanta. Men Tegnérs damdikter utgörs inte bara av oskyldiga alster, utan också av erotiska, skämtsamma och ekivoka verser som skalden författade huvudsakligen under den senare delen av sitt liv, bland annat under sjukdomstiden. Dessa frivola och länge opublicerade alster kan ses som ett resultat av bristande omdöme, men kan också sättas i relation till Tegnérs författarskap som helhet och hans produktion av dikter riktade till olika damer i synnerhet.

Genom att undersöka ett urval av dikter, såväl mer oskyldiga som mer ekivoka, och sätta dem i relation till tillfällesdiktningens tradition och äldre erotisk poesi, ämnar jag diskutera kontinuitet, avvikelse och kommunikativ funktion i Tegnérs tillfällesdiktning riktad till olika damer. 

*

Metrikdiskussionen i Tegnérs och Brinkmans brevväxling från 1825
 

  • Jimmie Svensson

Frithiofs saga utkom i sin helhet första gången 1825. Som Tegnérs kanske mest lästa, beundrade och älskade verk har det naturligtvis blivit vida omskrivet, och även i versifikatoriskt avseende har det betraktats som något av kronjuvelen i Tegnérs produktion. I de 24 dikterna finns såväl de då gängse germanska versslagen som nyintroducerade antikiserande former och egna, fornnordiskt inspirerade adaptioner representerade.

Tryckningen i Stockholm övervakas av Tegnérs förtrogne vän Carl Gustaf von Brinkman, tidigare diplomat, som själv skrev vers på både tyska och svenska. Brinkman skulle med sina nära kontakter med särskilt det tyska kulturlivet spela en viktig roll för Frithiofs förmedling utomlands. I den täta brevväxlingen i samband med tryckningen diskuteras såväl detaljer som principfrågor – en diskussion som nu för första gången undersöks och kommenteras i sin helhet och i sin egen rätt. Fram träder en bild av Tegnér mitt i ett versifikatoriskt paradigmskifte, med flera konkurrerande system och ideal, något som bland annat kan få honom att tvivla på värdet av det versifikatoriskt så heterogena verket: ”vissa stycken äro för moderna, andra för gammaldags”.

*

Romanfiguren Tegnér – verk och liv

  • Kenneth Lindegren

Den pågående vurmen för romaner om berömda historiska personer har tolkats som ett uttryck för vår tids voyeristiska dragning till uppburna gestalters intima, och gärna moraliskt tvivelaktiga, privatliv. Stewe Claesons roman om Esaias Tegnér, Rönndruvan glöder (2002), skulle kunna anföras som bekräftande exempel då den till stor del ägnas den 50-årige nationalskaldens, akademiledamotens, riksdagsmannens och biskopens beryktade kärleksaffär med den unga läkarfrun Emili Selldén. Men den närgångna framställningen av älskaren Tegnérs vedermödor under våren 1834 kan också ses som en sorts tolkning i romanens form av dikten ”Den döde” – en dikt där Tegnér apostroferar Emili, tecknar en självkarakteristik, samt förutspår eftervärldens nyfikenhet på den stora diktarens kärleksliv.

Jag kommer med Rönndruvan glöder som exempel diskutera relationen mellan verk och liv i biografiska romaner om berömda diktare, med fokus på vad sådana romaner, trots eller kanske tack vare att de är fiktion och inte biografi eller akademisk verktolkning, kan bidra med när det gäller förståelsen av diktarens verk.