International Web Community for Scandinavian Studies
ekelöf banner.jpg

Rethinking Scandinavia #1



 

Ett unikt ögonblick på Mölna brygga

Foto, Regina Lund.

Foto, Regina Lund.

För att utröna och celebrera de sammanhang som utläggs i kommentardelen till Gunnar Ekelöf, Samlade dikter. Under redaktion av Anders Mortensen och Anders Olsson, med kommentarer av Anders Mortensen samt med inledning av Anders Olsson, Stockholm 2015, s. 377, 379 och 390, arrangerade Centre for Scandinavian Studies och Gunnar Ekelöf-sällskapet den 17 september 2017 en expedition till Mölna brygga, Lidingö, där undersökningar av det unika ögonblicket i En Mölna-elegi genomfördes och en bearbetning av verket, gjord av Henric Holmberg, uppfördes:

Enligt den spektakulära fiktionen i En Mölna-Elegi utgör poemet »ett vertikalsnitt genom alla de olika lagren av samtidigt framflytande tidselement« (Skrifter 7, s. 258), genom såväl klockans tid som tidsupplevelsens inre värld hos diktjaget. Denna försvinnande korta stund har omvänt utvidgats till den poetiska storform som utgörs av allkonstverket En Mölna-elegi, vilket har karaktären av både en för upphovsmannen representativ »levnadsstämning« och ett autoepitafium.
 [---]
s. 11 Tiden hämmad och hetsad: / Solen spetsad / på Danvikens spira: Den första av tre pregnanta bilder för att den yttre tiden stannar upp, poängterande att dikten äger rum i ett enda ögonblick, också genom att återkomma oförändrade längre fram i elegin (de andra är droppens fall, s. 15 och 18, och äpplets, som inträffar s. 15, 18 och 51). Detta emblem för solens och tidens hejdade gång är även ett konventionellt tecken i alkemistiska sammanhang, där det åtråvärda guldet framställs som en genomborrad sol. Slutligen tillhandahåller elegin här sin dolda upplysning om vilket datum den utspelar sig: från diktjagets position på Mölna brygga inträffar det bara under någon höstdag att solen passerar i höjd med Danvikens spira.
[---]
s. 51 Solen vart ögonblick spetsad: Solen befinner sig således fortfarande i samma läge som på s. 11, ingen yttre tid har förflutit.

Inbjudan som skickades ut av Gunnar Ekelöf-sällskapet.


Förspel. Ett unikt ögonblick på Mölna brygga

Framfört den 17 september 2017

av Anders Mortensen

 

Ögonblickets komponenter:

En droppe
Ett äpple
Danvikens spira
Solen
Mölna brygga
Tidens former i Gunnar Ekelöfs En Mölna-elegi
 

Redskap för beräkning av ögonblicket:

Lodlina
En koltrast
Solen
Kronometer
Tabell

 
redskap svartvit.JPG
 


(Spelledaren:)
Enligt den spektakulära fiktionen i Gunnar Ekelöfs En Mölna-Elegi, som han började skriva omkring 1937 men utgav som bok först 1960, utför poemet ”ett vertikalsnitt genom alla de olika lagren av samtidigt framflytande tidselement”. En genomskärning av såväl klockans tid som tidsupplevelsens inre värld hos diktjaget förevisas. Denna, som vi förstår, försvinnande korta stund, har omvänt utvidgats till den poetiska storformen hos allkonstverket En Mölna-elegi, som har karaktären av både en för upphovsmannen representativ ”levnadsstämning” och ett autoepitafium, en livssammanfattning i diktens form – ”en gravsten över mig, en rest av mig – ja, varför inte en inskrift”, som Ekelöf sammanfattar ambitionerna i en anteckning.

En Mölna-elegi äger alltså rum i ett enda ögonblick, och framhåller denna omständighet genom att tre pregnanta bilder återkommer i dikten – alla med anknytning till platsen där vi nu befinner oss. I vertikalsnittet genom tidslagren faller en och samma vattendroppe två gånger i ”gröna tunnan” som en gång stått invid Mölna gård (han visar med en gest mot gården bakom publiken) och säger första gången ”Blink!”, andra gången ”Blank!”. Samma äpple – från äppelträdet som fortfarande lever och låter sina äpplen falla om hösten (ny gest, mot parken till höger om Mölna gård:) – där står det! – landar vid tre tillfällen som ändå är detsamma i gräset och ”Dunsar dovt, dumt, ligger stumt”. Och solens gång över himlavalvet hejdas såväl i diktens början som slut genom samma formel: ”Tiden hämmad och hetsad: / Solen spetsad / på Danvikens spira”. Detta emblem för tidens hejdade gång hör hemma i alkemistiska sammanhang, där det åtråvärda guldet framställs som en genomborrad sol – och i denna poesins alkemi tillhandahåller elegin sin dolda upplysning om vid vilket datum och vilket klockslag den utspelar sig. Från diktjagets position på Mölna brygga inträffar det väl bara under någon höstdag att solen passerar precis i höjd med Danvikens spira. (pekar i dess riktning:) Där.

Danvikens spira är tornbyggnaden på Danvikshem som 1915 ersatte Danvikens hospital, där traktens sinnessjuka hade förvarats sedan 1740-talet: under 17- och 1800-talet var Danviken en synonym för Dårhuset, och har som sådant spelat en enormt viktig roll i svensk litteratur, inte minst i Clas Livijns roman Spader Dame och i Carl Jonas Love Almqvists Amorina, som också är tillägnad ”Det stora dårhuset”.

En Mölna-elegi är således ett spektakulärt solur, vars enda tidpunkt är höstdagen då solens ljus faller från Dårhuset (svepande gest) på Mölna brygga och Mölna gård, där enligt dikten ”vanföreanstalten” nyligen varit inhyst.

Det kommer inte att ske idag, utan infaller längre fram om hösten. Men diktens unika dag kan beräknas, kalkyleras fram med olika metoder. Gunnar Ekelöf skulle förmodligen föredra sjöfararens redskap: sextant, ett rättvisande ur – en kronometer – och tabeller över solens gång. (Tar fram sextanten, vrider på dess delar, börjar ta ut solhöjden.) Idag, den 17 september, nu, just nu, står solen... (mäter) på xx graders höjd.

Men det finns en enklare metod. (Förevisar det på Mölna brygga uppriggade mätinstrumentet:) Se här lodet och dess lina, vars skugga ju bildar en linje. Den ska när solen passerar över Danvikens spira sammanfalla med en i förväg uppmätt punkt – här pärlögat hos koltrasten, Ekelöfs totemdjur, som ni ser vänd mot den kommande skymningen. Och när så sker, kommer instrumentet att utvisa den tidpunkt på dagen, då ögonblicket inträffar.

Men diktens unika datum? Liksom vid beräkningar med hjälp av sextant, fordrar instrumentet tabeller över solens rörelser. Vår stund sammanfaller i stort sett med solnedgången den dag dikten utspelar sig. För spirans spets, belägen fyra kilometer från där vi nu befinner oss, ligger en dryg grad grad över horisonten. När vi vet vid vilket klockslag lodlinans skugga faller in i koltrastens pärlöga, kan sedan, med en tabell över centrala Stockholms solnedgångar, diktens särskilda datum fastställas – dagen av guld, då solen genomborras av spiran på det stora Dårhuset och faller på Mölna vanföreanstalt.

Innan stunden för vår mätning och beräkning infaller, ska nu diktens ögonblick framföras i en iscensättning, kallad

På Mölna Brygga

Bearbetningen av Gunnar Ekelöfs En Mölna-elegi är gjord av Henric Holmberg särskilt för denna performance på Mölna brygga den 17 september 2017.

 

I rollerna: 

Gunnar – Paula Brandt
Gunnar – Henric Holmberg
Gunnar – Sonja Lund
Gunnar – Joakim Saedén
Spelledare – Anders Mortensen
Scenografiskt öga – Ann-Margret Fyregård

 

Spelet kan nu börja. (Blåser i visselpipan.)

 
 
 

Efterspel på Mölna brygga.

Det unika ögonblickets särskilda dag kommer att kungöras här på sidan just när datum och klockslag infaller.

Sextant Mölna transparant.png